Det har varit några diskussioner om journalistik och de klassiska journalisternas roll i förhållande till sociala medier i veckan.
En debatt startade efter ett seminarium arrangerat av JMK och Sim(o) där Anders Mildner höll ett föredrag med anledning av skriften ”Vad väntar runt hörnet?” där han är medförfattare. Jag har inte läst hans essä än men att döma av debatten analyserar Mildner journalistikens roll i det nya landskap med medier som teoretiskt möjliggör för alla som vill att bli ”journalister” och sprida nyheter och åsikter. Och där mediekonsumenterna kan välja helt nya vägar att få sina nyheter, analyser, kulturinformation etc än via traditionell press.
Den följande debatten blev oerhört polariserad mellan på ena sidan de klassiska journalisterna främst företrädda av Journalistens chefredaktör Helena Giertta och på den andra främst personer från socialamediesfären men även traditionella journalister och självklart Mildner själv.
Man får en bra bild av att läsa de kommentarer som finns på den ledare som Giertta skrev i Journalisten den 1 februari.
Det börjar med att parterna konstaterar att man har olika uppfattning om hur nya medier kommer att påverka journalistiken. Men leder snart in i ordmärkning och diskussion om vad som har sagts och vad som egentligen menades med det som eventuellt sades. Men där Giertta (av naturliga skäl) genomgående går i en försvarspostion för den traditionella journalistkåren och den traditionella journalistiken.
Jag tycker att mediekonsumenterna kommer lite i skymundan i den här debatten där fokus hamnar på debattörernas egna hypoteser om medierna i sig. Men det är ju självklart konsumenternas val framöver som kommer styra vilka medier som kommer att utvecklas eller försvinna. Att prognostisera konsumenternas val är det enda viktiga om man ska försöka förutspå utvecklingen.
Jag tolkar det som att Helena Gierttas resonemang grundas i att den stora massan av mediekonsumenter under överskådlig framtid kommer vilja fortsätta få ett färdigpaketerat nyhetsflöde där de traditionella mediernas journalister gör urval, förenklar eller utvecklar olika ämnen. Att konsumenterna vill ha en trygg och välbekant kanal för informationen som de alltid har haft. Och där de behöver hjälp att prioritera och tolka informationsflödet.
Anders Mildners position, som jag tolkar den från debatten, förutsätter att konsumenterna, i första hand med hjälp av webben, själva kommer hämta information från ett stort antal olika källor där de själva väljer sitt eget flöde. Det kan innehålla en viss del paketerad information från traditionella tidningar men även information från källor som ligger före tidningarnas filter, eller från andra personer, bloggare etc som gör sin tolkning av informationen. Konsumenten blir sin egen redaktör som skapar sitt eget informationsflöde, paketerad i rss-läsare mm.
Min personliga hypotes är att den utveckling som Mildner för fram är den som kommer att gälla för huvuddelen av mediekonsumenterna i framtiden. Jag tycker att Giertta totalt underskattar och fördummar framtidens konsumenter. Argument som att majoriteten kommer ”vilja få världen beskriven för sig av trovärdiga, etiska journalister som kan förpacka och filtrera”… Det synsättet bygger på att det bara är en välutbildad och/eller internetmogen elit som kommer kunna och vilja göra sina egna val.
Men det ändras nu och det går fort. Nya tekniker som underlättar för både publicering och informationsinhämtning, lärande sökfunktioner, redaktionellt material från alla möjliga håll som presenteras utifrån individens uppgivna preferenser, sociala nätverk och nära vänners rekommendationer etc… Allt detta kommer göra det möjligt för de allra flesta att skapa sin egen personifierade medieupplevelse. Och det kommer i alla fall för mig kännas som en befrielse i jämförelse att hänvisas till ett fåtal public service-liknande kanaler där några utvalda sitter och strömlinjeformar material för att passa ”allmänheten”.
Denna utveckling öppnar upp för att alla som vill kan bli journalister i en vidare bemärkelse. Om än inte anställda vid en ”tidning”, medlemmar i journalistförbundet eller utbildade i klassisk journalistik. Men där dessa nya journalister ändå kan nå och bli en viktig del i informationsflödet till konsumenter för vilka deras profil och rapportering passar in. För att passa in och för att bli valbar krävs självklart kvalitet, kanske unikitet, snabbhet och andra värden. Men det kommer inte finnas formella krav för att få rollen som journalist och publicist för den läsande konsumenten
Att den generella internetmognaden ökar snabbt är ju redan nu ett faktum. Det handlar inte om ny teknik för de flesta ens idag. Nätet och med det sociala medier, är en självklar sak som finns där. Lika självklart att använda som TV, kylskåp och toalett för de flesta. Det känns som att vi redan är en bra bit på väg in i de förutsättningar som krävs för Mildners prognos för journalistiken.
Den förändring som vi är inne i är en revolution och den får stora konsekvenser. Att anse att det som sker nu inte är en revolution, utan att det går att jämställa den sociala webben med tidigare kommunikationsfenomen som ”stenciler, flygblad, telefoner, upprop, väggtidningar” som Giertta skriver låter som ett skämt. Även när telefonen kom var det definitivt en revolution. Människor kunde börja interagera och föra dialog utan fysisk närhet. Den sociala webben lyfter dialogen till multikommunikation där alla kan interagera med alla i en viss vald kontext. Och lättillgängligheten och potentialen för spridning av information är ju ljusår från genomslagskraften i stenciler och upprop. Kalla det revolution, omvälvning, totalt ny spelplan eller vad som helst. Men i alla fall blir inget sig likt igen.
Många har kommenterat bra om detta:
Brit Stakston skriver vasst och analytiskt
Pierre Andersson redogör
Fredrik Strömberg som är CD på Bonniers var med i panelen på seminariet och skräder inte orden
Kristofer Björkman är klok och balanserad
Malin Crona var också med i panelen
Robert Rosén kritiserar traditionella medias företrädare och även JMK som institution
Torbjörn von Krogh var moderator på seminariet och skriver om samtalet
